Då var det slut på revyköret för denna gången. Det har varit en tuff revysäsong med stenhårt arbete och många mil i bilen, ca 2000 mil har jag kört mellan Falun och Älmhult i år. Ibland undrar man vad man håller på med, men när man står där på scenen förstår man. Det finns inget som går upp mot publikens ovationer efter en lyckad insats.

Hopplocket av Älmhultsrevyn gick som på räls. Efter en trevlig avslutningsfest få Lördagskvällen samlades vi på Söndagsmorgonen klockan 10.00 för en dags hårt arbete. Jag hade nog förväntat mig en slitnare ensemble efter festen, men alla var förvånansvärt pigga. så arbetet gick som en dans. Micke Hult, vår ljustekniker från tidigare år, ställde upp med sin stora lastbil så transporten av allt gick som en dans. Många tack till honom.

Det har varit en fantastisk tid tillsammans med det här gänget, inget gnäll eller några sura miner, utan vi har peppat varandra och haft roligt hela vägen. Det har nog publiken märkt också, för det har varit stående ovationer nästan på varenda föreställning.

Vill passa på och tacka alla som gjorde revyn till vad den blev så otroligt mycket, och hoppas att vi kan upprepa oss nästa år.

Nästan hela familjen slöt upp i Älmhult för att titta på sista föreställningen, det är kul tycker jag. Man blir nästan lite rörd över att dom bryr sig så mycket. Synd att Mimmi blev sjuk och inte kunde komma, krya på dig snuttan!

Vi bodde alla hos Bengt och Ingrid i Gråshult coh det är en upplevelse. Den värme och gästvänlighet man får där är sällsynt, jag förstår inte hur dom orkar (Jag vet hur mycket dom har runt sig.). Tack Ingrid (Puss, puss) tack Bengt (Kram, kram du får ingen puss, varje fall inte av mig, men Eva ger dig säkert en) för en skön helg. Hela familjen hälsar.

Nu skall jag skriva cykelakutmanus så dé så ...

Pigge